Kallad vid namn

Predikan av biskop Erik Aurelius, Påskdagen 8 april 2007


Text: Joh 20:1-18

”Tidigt på morgonen efter sabbaten, medan det ännu var mörkt, kom Maria från Magdala ut till graven och fick se att stenen för ingången var borta.”
Så börjar det i Johannesevangeliet. Maria var tidigt ute, innan folk gick till sitt arbete igen efter lördagens sabbatsvila, på det som då var den nya arbetsveckans första dag, söndag.
Ingen verkar ha tänkt sig något annat än att Jesus var och förblev död, men Maria ville i alla fall ut och se till hans grav - och så är stenen borta och graven tom. Hon kommer till Petrus och de andra med andan i halsen: ”Dom har tagit bort honom ur graven. Vi vet inte var dom har lagt honom.”
Petrus och Johannes rusar dit och konstaterar att Maria har rätt och att det hela är obegripligt. Och så går de hem igen, lika kloka som de kom.
Maria har följt med dem ut till graven igen och nu blir hon kvar där. Hon deltar inte längre i den förvirring som den tomma graven utlöser. Än mindre deltar hon i något påskjubel. Hon står och gråter.

Sorgen vänds i glädje
”Ni kommer att sörja” hade Jesus sagt, ”men er sorg skall vändas i glädje … Och ingen skall ta er glädje ifrån er.” Sörjt hade hon gjort när han korsfästes och hon stod maktlös och såg på. Och nu när han inte ens låg kvar i graven.
Hon hade velat göra allt för sin döde mästare. Men att han kunde leva igen, det föll henne inte in. Inte heller när hon blev tilltalad av änglar inifrån graven. Inte ens när hon fick syn på Jesus. Hon tror det är vaktmästaren; hon frågar bara efter kroppen som är borta.
Det är så med sorg. Man är fast i sina tankar. De går i sina inkörda banor, man kommer inte ur dem - tills Jesus säger hennes namn.
Då vaknar Maria. Då tas slöjan bort från hennes ögon och sorgen vänds i glädje. En glädje som är för stor för att sägas i många ord. Det blir bara ett: Rabbouni! Min Mästare!
Det visar sig att han har varit hos henne hela tiden, hört henne gråta, sett henne söka - och det var inte bara hon som sökte. Hon var själv sökt av honom.

Jesus är hos oss
Detta är kanske särskilt ett ord till den som inte riktigt känner den stora påskglädjen. Det hänger inte på vad vi känner eller upplever. Jesus är hos dig även när det inte känns så. Han ser och hör hur du har det, han söker efter dig för att vända sorg och missmod i glädje.
Det är det som är poängen med Jesu uppståndelse från de döda. Det är inte fråga om en åsikt man kan ha om att en död människa har blivit levande.
Det är inte heller fråga om att tro på sina egna fromma tankar och känslor. Utan det är en personlig gemenskap, en vänskap med Jesus från Nasaret, vår levande frälsare, som är nära oss nu.
Han kommer till oss som han har lovat, i ord och sakrament. Han kallar oss vid namn och glömmer ingen av oss: inte Petrus som svikit honom, inte Tomas som tvivlar, inte Maria som gråter. Lika lite som sjuka människor är uteslutna från hans gemenskap, lika lite är tvivlande, sörjande, missmodiga människor uteslutna.

Jesus talar till oss
”Jag har kallat dig vid namn. Du är min” säger han. Det skedde redan i dopet. Det kan ske i varje gudstjänst, att detta händer som hände Maria: att en slöja tas bort, så att man märker att det är Jesus som talar till mig här. Så att jag tvärsigenom alltsammans känner igen hans röst - och märker att jag är igenkänd.
”Han kallar sina får vid namn … och fåren följer honom eftersom de känner igen hans röst.”
Det är en syndare av din egen sort som framför hälsningen från Jesus i dag. Det är det alla dagar. Men det är verkligen en hälsning från Jesus, vår levande Herre, inte bara ord om honom utan hans ord till dig.
Ord som ger uppgifter och ansvar: ”Vad ni har gjort mot mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.”
Ord som ger förlåtelse och nytt mod: ”Jag utplånar dina synder som en sky. Jag tar dig vid handen och skyddar dig.”
Ord som vänder missmod och sorg i glädje. Och ingen skall ta den glädjen ifrån er.
Det står inget om att Maria förstod hur det var möjligt att Jesus levde igen. Hon blev glad ändå. ”Rabbouni!” Utan att ha genomskådat alla sammanhang och löst alla gåtor kan vi svara i glädje och tillbedjan och visa vår vilja att höra ihop med honom.

Dig lovar vi! Du seger vann, för oss en väg till livet fann.
Du ger oss del av Andens frid och Faderns makt till evig tid.

Erik Aurelius    

Predikan av biskop Erik Aurelius, Påskdagen 8 april 2007 i Skara domkyrka

Biskop Eriks övriga predikningar på Skara stifts hemsida