Internetkyrkan

 

Predikan av Gert Nilsson

 

Heliga Trefaldighets dag. S:ta Maria kyrka den 30 maj 2010

Evangelium: Matt 28:16-20

Psalmer: 338, 712, 339, 99, 19

Det gränslösa uppdraget och det himmelska löftet

I dag, på Heliga Trefaldighets dag, vill evangeliet fylla oss med hela Guds nåd och kärlek, det vill öppna alla slutna rum och vidga horisonten. Det talar om Guds makt, det ger oss i uppdrag att förkunna Kristus i hela världen och i alla tider, och det omsluter oss med den himmelska världens alla välsignelser.

All makt.Åt mig har getts all makt i himmelen och på jorden. Han, som frivilligt avstod från sin gudomliga makt och lät sig hånas, pinas och dödas, har nu åter all makt. Men här reser sig invändningarna och frågetecknen. Har han verkligen all makt? Är inte talet om allmakten något vi måste ta avstånd ifrån. Har han över huvud taget någon makt, nu efter två världskrig och tsunamin och jordbävningar och vulkanutbrott? Och nog kan vi ha skäl för våra undringar. Vi bönar och ber om att något skall bli helt och läkt, och så blir skadan ännu värre. Och så, kanske värst av allt, Guds tystnad, så som den var för lärjungarna i båten när de trodde att de skulle förgås, så som den kan upplevas av oss alla.

Och likväl säger han: Åt mig har getts all makt i himmelen och på jorden, ja, att han är allsmäktig. Och det är denna hans allmakt som blir själva grunden för hans sändning av lärjungarna och av budskapet ut i hela världen och till alla folk. Att Guds makt inte alltid märks betyder inte att han är maktlös. Allmakten är nämligen inget som vi människor förfogar över. Det är Gud som har makten, inte vi. Varför han inte använder den så som vi tycker han skulle göra får vi inte svar på utan får böja oss för hans suveränitet.

Men likväl kan vi inte undgå att se och uppleva hans makt. Kärlekens makt får vi uppleva, hur han reser den som fallit, förlåter den som misslyckats, ger nytt mod och nya krafter när vi förtvivlar. Han har makten över synd och död, och liksom han själv har uppstått från de döda vill han ge uppståndelse och evigt liv till dem som tror på honom. Han har makten över ondskans andemakter i himlarymderna. Därför kan aposteln trosvisst utbrista: Jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andemakter, varken något som finns eller något som kommer, varken krafter i höjden eller krafter i djupet eller något annat i skapelsen skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår herre (Rom 8:38-39). Så är allmakten i en mening kärlekens makt, den makt som kan frälsa och rädda oss från ondska, synd och död.

Alla folk. Till alla människor, till alla folk i hela världen skall budskapet om Jesus Kristus föras. Alla är föremål för den gudomliga kärleken. Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv (Joh 3:16). Heliga Trefaldighets dag kallas även för missionsdagen. Det glada budskapet om Jesus Kristus är så rikt och stort att vi inte kan behålla det för oss själva. Vi skall sprida det, föra ut det till världens ände och tidens slut.

Ibland sägs det att människor som tillhör andra religioner får bli saliga på sin tro. Men det säger inte Jesus. Han säger att vi skall föra ut budskapet om den Uppståndne och levande Herren till alla människor i hela världen, till vår närmaste granne och till människor vi inte känner. Alla är föremål för hans kärlek, och alla har rätt att få höra Ordet om Kristus. En gång fick människor i vårt land höra evangeliet om Kristus, och det var ett evangelium som kom att revolutionera vårt samhälle, inte med våld och vapen, men med kärlekens makt.

Genom dopet fogas människor in i kyrkans gemenskap. I dopet får vi löftet att Jesus Kristus är världens ljus, och att den som följer honom inte skall vandra i mörkret utan ha livets ljus. Så är ingen glömd av Gud, ingen utom räckhåll för hans kärlek. Hur det går för dem som inte kommit i kontakt med honom vet vi inte. Men vad vi vet är, att vi som kristna och som kyrka fått i uppdrag att kristna världen, att föra människor fram till Jesus Kristus som är världens Frälsare.

Vi skall göra människor till Jesu lärjungar genom att döpa dem. Döpa dem – det är det ena ledet. Dopet är ett bevis på Guds förekommande nåd. Innan vi förtjänar det, utan att vi förtjänar det, får vi ta emot dopets gåva och inlemmas i kyrkan som är Kristi kropp. I dopet får vi mening och skådar framtid. Du levande hopp, som stiger förnyat ur dopkällan opp (SvPs 258:5) sjunger vi i en av våra psalmer.

Alla de bud. Egentligen står det genom att lära dem att hålla allt vad jag har befallt er. Om dopet är det ena ledet, som gör oss till lärjungar, är undervisningen om kristen tro det andra. Undervisningen om det som hör till ett liv i Jesu efterföljd, men ocksåvikten av att leva i ett ständigt beroendeförhållande till Jesus Kristus. I den grekiska grundtexten talas det inte om bud, utan det handlar helt enkelt om att vi skall leva så som Jesus sagt att vi skall leva. Han säger vid ett tillfälle att Guds vilja är att vi skall tro på Jesus Kristus.  Som Lina Sandell skaldar i en av sina sånger: Och Faderns vilja, så säger Jesus, är blott att alla må Sonen se och tro på honom och finna frälsning från synden, döden och evigt ve. I den mån det handlar om bud så säger Jesus klart vad dessa, eller detta, handlar om. Ett nyttbud ger jag er, säger han, att ni skall älska varandra. Ja, fortsätter han, såsomjag har älskat er skall ni älska varandra. I vår översexualiserade tid låter vi ofta kärleksbudet handla om kärleken mellan två, den sexuella kärleken. Men budet är mycket vidare än så. Det handlar om vår hållning till varandra i både stort och smått, nära och fjärran. Det handlar om en hållning till livet och medmänniskorna där man alltid sätter den andre i främsta rummet och Guds vilja framför sin egen. 

Alla dagar, alltid och överallt gäller uppdraget. Just nu går en kampanj mot sitt slut som innebär att man har vaccinerat alla mot polio i länder där den sjukdomen ännu finns. Än finns några länder kvar som inte är poliofria, och så länge det fortfarande uppkommer sjukdomsfall är sjukdomen aktiv. Därför gäller det att inte slå sig till ro förrän varenda människa som kan tänkas vara i riskzonen för polioviruset har blivit vaccinerad. På samma sätt med evangeliet om Jesus Kristus. Så länge det finns människor som inte hört evangeliet och tagit emot det får vi inte slå oss till ro. Dethandlar om ett uppdrag som måste pågå till världens ände och tidens slut. Så länge det finns en enda människa som inte tagit emot Jesus Kristus som sin Frälsare gäller uppdraget.

I Svenska kyrkans ordning finns mission inskrivet som ett av fyra huvudmoment i den kyrkliga verksamheten. Mission skall bedrivas på alla kontinenter och i alla tider. Frågan är i vad mån vi lever upp till detta. I vår postmoderna tid är det lätt att gripas av tidsandan som hävdar att var och en har sin sanning och att den ena sanningen inte är mer sann än den andra. Men den Frälsare, som vi har fått i uppdrag att missionera om, säger att han är Sanningen. Han är den ende som är värd namnet Frälsare. Han är den ende som kan befria från synd och skuld. Ja, han är den ende som har nycklarna till döden och dödsriket och som har makt att skänka evigt liv. Den Sanningen står över alla andra sanningar liksom Jesusnamnet står över alla andra namn.

Det har funnits tider, när människor har tagit missionsuppdraget på största allvar, när de bjudit sina grannar till gudstjänst, när de själva har vittnat om sin tro, när de har gett inte bara vad de hade utan sig själva för att människor skulle få höra budskapet om Jesus Kristus. Det är framför allt i det som vi kallar för väckelsetider som detta missionsengagemang blivit verklighet. Frågan till oss i dag är om vi nöjer oss med att behålla Kristus för oss själva eller om vi vill dela med oss av glädjebudet till andra. Jag skäms inte för evangeliet, skriver aposteln Paulus, och han fortsätter: Det är en Guds kraft som räddar var och en som tror, juden främst men också greken (Rom 1:16). Juden och greken står här som representanter för hela jordens befolkning.

Men det är inte bara uppdraget som är obegränsat och som skall utföras i tid och otid och överallt. Också Herrens löfte är obegränsat. Se, jag är med er alla dagar, säger han. Han är med oss med sin närvaro, fastän osynlig, och med hela den himmelska världens rika välsignelser. Därför är vi inte ensamma när vi skall utföra missionsuppdraget och därför behöver vi inte misströsta. Men vad vi behöver är att komma närmare Jesus Kristus, att mer och mer gripas av honom och hans kärlek, och att uppfyllas av den Helige Ande som också är frimodighetens Ande. Det är genom att helhjärtat tro på Jesus Kristus som vi lever i gemenskap med honom, lever så att vi, med Martin Luthers uttryck, får vara en Kristus för vår nästa.

Men om vi har svårt att tro, eller vår tro är svag som en flämtande gnista? Det är inte styrkan i vår tro det kommer an på utan att den är fäst vid Jesus Kristus. Den danske diktaren Kaj Munk skildrar i ett av sina dramer (Kärlek) en präst som har svårt att tro, och nu ligger han på dödsbädden med sitt tvivel och sin ångest. Plötsligt lyser han upp, pekar på krucifixet ovanför sängen, och säger: Han på korset säger: Om du tror på mig eller inte det talar vi inte om. Jag tror på dig. Det är inte styrkan i vår tro det kommer an på utan att vår tro är fäst vid Jesus Kristus, honom inför vilken en gång alla knän skall böjas och alla tungor bekänna att han är herre.

Jag är med er, säger Jesus. Det betyder att han är med oss oberoende av hur vi känner det eller har det. Hur mörkt det än skulle bli i våra liv kan mörkret aldrig bli totalt när han är med som säger Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus (Joh 8:12). Faderns omsorg, Sonens kärlek och den Helige Andes gemenskap följer oss i både tid och evighet – det är budskapet till oss i dag på Heliga Trefaldighets dag.

 

Gert Nilsson  

 

Åter till första sidan

Till Gert Nilssons predikningar