12. e. Tref.  S:ta Maria kyrka den 10 augusti 2008.

Psalmer: 217, 10, 242, 408, - , 288, 86, 8.

Evangelium enligt Markus 2:23-28.

 

  Nyskördat vetefält, Österlen

 

 

Regelverket och det levande livet

 

Sabbatsbudet var ett lika viktigt som enastående bud i det gamla Israel. Ingenstans i den dåtida världen hade detta bud sin motsvarighet. En dag i veckan fick människor ta ledigt från sitt arbete, en dag i veckan hade man till vila, rekreation och gudstjänst. Det fanns de som tyckte att judarna var lata för att de hade en arbetsfri dag i veckan. Men judarna tog med glädje emot sabbatsbudet och var måna om att hålla det. Andra folk fick tycka och tänka vad de ville, men judarna firade sabbaten med glädje och med stolthet – de hade ju fått den som gåva av Gud själv.

   Kanske kunde det ha blivit ett glädjebud för många människor också i dag. Det finns många människor, också i vårt land, som inte har en enda ledig dag i veckan. Alla veckans dagar är inrutade med arbetsuppgifter och med fritidssysselsättningar som är lika betungande som själva arbetet.

   Det intressanta med den judiska sabbaten var att den gällde inte bara judarna själva utan även invandrarna som bodde i landet, och husdjuren. Också oxen, dragdjuren, hade rätt till en ledig dag i veckan.

   Men samtidigt som man ville vara mån om sabbaten började man göra upp ett regelverk kring den. Så och så många steg fick man gå under sabbaten. Det och det fick man inte göra. Med tiden hade det blivit så många bud och regler kring den att det krävde en hel del möda att vara observant så att man inte gjorde det som man inte fick göra. Och det man inte fick göra var mycket. Jesu lärjungar anklagas för att de rykte ax från ett sädesfält när de gick förbi det. Att ta ax längs vägkanten var tillåten – på vardagarna. Men det räknades som skördearbete, och då fick man inte göra det på sabbatsdagen. Det var också mycket annat man inte fick göra, t.ex. att bota den som var sjuk – Jesus anklagades också för att göra det.

   Vårt evangelium blev också ett svar på de första kristnas frågor om hur de skulle ställa sig till den judiska cermoniallagen. Förutom sabbatsbudet var det budet om omskärelse som blev problematiskt. Skulle de kristna som inte var judar tvingas hålla alla de judiska buden? Vissa hävdade det. Men apostlarna kom fram till att dessa bud inte gällde för de hednakristna. Den unga kyrkan, utanför den judiska sfären, firade heller inte sabbaten. I stället gjorde man söndagen till gudstjänstdag, söndagen som den dag då Kristus hade uppstått från de döda.

   I vårt evangelium kolliderar regelverket och det levande livet. Lärjungarna var hungriga och behövde mat. Skulle de behöva svälta, fastän det fanns mat vid vägkanten, bara för att det var sabbatsdag? Nej, säger Jesus. Livet är viktigare än regelverket. Alla de föreskrifter som byggts upp kring sabbaten blev ett byråkratiskt hinder som gjorde att människor inte kunde glädja sig över sabbaten. Man hade alltså förstört det som kommit till som ett glädjeämne och gjort det till något som förkvävde livet och glädjen.

   Men det var inte bara människor i dåvarande Palestina som var bundna av bud och regler i det oändliga. Det finns mycket i vår tid som gör det svårt för människor att leva. Det kan vara krav från alla håll och kanter, i arbetet, i familjen, i föreningsliv och fritidsaktiviteter som lägger band på oss och förstör glädjen. Ibland är det vi själva som ställer upp alla de krav som hindrar oss från att vara fria och glada. Krav på att vi skall hinna med det ena eller det andra, krav på att vara lyckliga och framgångsrika, krav på att vara perfekta och felfria.

   Mitt i all denna observans, mitt i våra misslyckanden med att vara perfekta och i vår fåfänga strävan att vara lyckliga kommer Jesus med de befriande och förlösande orden: Sabbaten blev till för människan och inte människan för sabbaten. Vi skapades inte för att skräddarsys till att motsvara alla de bud och regler vi själva och andra ställer upp. Vi skapades till glädje och frihet. I den mån det behövs bud och regler skall dessa syfta till att bevara friheten och hjälpa oss till glädjen. Inte tvärtom. Det står på ett ställe i Bibeln att bokstaven dödar, men Anden ger liv (2 Kor 3:6). Det talas där också om ett nytt förbund, som inte är bokstav utan ande. Och det är just det som åskådliggörs i vårt evangelium.

   Kristendomen är inte bud och regler utan Ande och liv. Den är inte en samling lärosatser utan en person, Jesus Kristus. Det hindrar dock inte att den kristna kyrkan vid olika tillfällen har gjort detsamma som den judiska församlingen i vår text: satt upp ett regelverk som blivit en börda för människor. Det har funnits tider då man knappt fick skratta på söndagen – och detta desto mer märkligt som vår söndag inte är detsamma som judarnas sabbat, som ju firas på lördagen. Men det visar, att vi människor är bra på att konstruera regler och föreskrifter. Vi kan ju tänka på begreppet etikett. Etikett är ett sätt att förhålla sig, t.ex. när man kommer bort, som skall vara naturligt och vettigt, så att man inte trampar i klaveret eller stöter sig med någon. Men när etiketten får karaktären av ett krångligt regelverk förstörs ju glädjen av att komma på fest.

   Också i dag kommer Jesus med befrielsen. Och här är Jesus den ende. Evangelierna liksom Nya Testamentet i övrigt är befriande i sin avsaknad av lagar och regler för vad som är passande. När man vid ett tillfälle ville tala med Jesus om mat som var förbjuden, svarade han att Det är inte det som kommer in i munnen som gör människan oren. Men det som går ut ur munnen, det gör människan oren (Matt 15:11). Det som går ut ur munnen och som gör människan oren, det är ju hårda ord, förtal och lögn – det som strider mot ett annat av de tio buden, nämligen det åttonde där det heter att vi skall inte bära falskt vittnesbörd mot vår nästa.

   När Jesus möter oss kommer han inte med bud och regler. Följ mig, säger han. Kom till mig ni alla som är trötta och tyngda av alla bud och stadgar som finns runt omkring er och som ni också själva sätter upp. Du är accepterad som Du är. Du är fri, du är älskad, du accepterad. Sedan är det en annan sak, att när vi väl följer honom får vi leva så att vi inte blir efter på vägen. Vi får ta emot hans Ord, leva i hans förlåtelse, älska varandra med den kärlek vi själva är älskade med.

   Egentligen gick hela Jesu liv och gärning ut på att bryta med regelverket när det gick före livet. Själva skulle vi kunna stånga pannan blodig i vår strävan efter att bli rättfärdiga inför Gud, och ändå misslyckas. Han gick i döden för att kunna få till stånd försoning och frälsning. Guds krav står fast – han vill inget mindre än rättfärdighet. Men hans nåd och kärlek till oss är så stor att han ser på oss med barmhärtighet. Det är vår räddning, och det gör det möjligt för oss att leva i frihet.

   Det finns ett begrepp som heter en kristen människas frihet. Martin Luther har sagt, att en kristen människa är den friaste av alla varelser och står inte under befäl av någon annan människa. Och samtidigt, säger han, är en kristen bunden till att tjäna sina medmänniskor. Som kristna är vi fria, fria till att älska och tjäna varandra så som vi själva är älskade av Jesus Kristus, han som i sin kärlek gav sig själv för oss alla för att vi skulle få frihet och evigt liv.

 

 Krusifix S:ta Maria kyrka,Ystad

 

   Så behöver vi inte vara slavar under folks tyckande och tänkande över vad som är passande och opassande, och vi behöver inte förtvivla över att vi inte lyckas uppfylla alla de krav vi själva ställer på oss. Det viktiga är inte reglerna utan livet, att livet får utvecklas efter Guds plan. Frälsningen heter inte dogmer och regler utan Jesus Kristus. I den mån kyrkan har dogmer är de till för att tydliggöra Jesus Kristus och vad han har gjort och gör för oss. Reglerna, som också en kristen behöver, är till för att skydda våra medmänniskor och för att hjälpa oss att vara öppna mot livets vattenkällor så att vi kan ta emot den frälsning som Jesus vill ge oss.

   Så är det glada budskapet på denna söndag att vi är fria, att vi får leva i frihet, att vi inte behöver vara bundna av människors krav eller våra egna förväntningar. Jesus har kommit för att vi skall leva som fria och glada människor. I Kristus har vi vår frihet. Amen.

 

Gert Nilsson