18 söndagen efter Trefaldighet.  S:ta Maria kyrka, Ystad.  Den 21 september 2008.

 

Text: Matt 13:44-46.

 

Psalmer: 583, 702, 266, 758, - , 220, 715, 10.

 

 

Predikstol S:ta Maria kyrka, Ystad

 

Jord och himmel

Det är två intressanta liknelser Jesus använder i vårt evangelium när han vill få oss att få upp ögonen för Himmelriket. Intressanta på det sättet att åhörarna kände igen exemplen och kunde le igenkännande. Javisst, det var ju så det gick till, det var så folk handlade, även om man kan hysa vissa etiska betänkligheter beträffande den första liknelsen. Men liknelserna är också intressanta även för oss, som hör dem berättas två tusen år senare. Det handlar kanske inte om att det finns en nedgrävd skatt i en åker i bokstavlig mening. Men det kan ju finnas fyndigheter av annat slag, t.ex. grus eller olja. Kanske har vi svårare att förstå pärlhandlaren som säljer allt för att komma åt den dyrbara pärlan, men även han visste förmodligen vad han gjorde, visste att upptäckten han gjort var värd varenda krona han kunde uppbringa.

 

Själv har jag ett illustrativt exempel på liknelsen om åkern. När jag i mitten på sextiotalet var präst i Skanör och Falsterbo hörde jag talas om en byggmästare som några årtionden tidigare hade köpt det som i folkets ögon var värdelös mark. Men han såg vad den skulle kunna användas till. Och när jag var där exploaterades marken och den bebyggdes i en sådan omfattning att han gjorde en enorm vinst på det som andra trott var värdelös mark. Han såg möjligheten och satsade friskt, även om folk talade bakom ryggen på honom om hur dum han var som kunde betala så mycket för mark som ingen vettig människa ville ha.

 

Pärlhandlarens värld var en annan. Men också han hade förmågan att se potentialen i det objekt han fann. Om han köpte den exklusiva pärlan skulle han kunna sälja den med stor vinst. Eller, om han var samlare, hade han något som ingen annan hade, något som skulle fylla honom med stolthet och glädje.

 

Men vad har nu de båda liknelserna med himmelriket att göra? Kan man tala om jord och affärer på samma gång som man talar och Gud och himlen?

 

Jag tror att Jesus genom liknelserna har ett viktigt ord att säga till sina lärjungar. De hade lämnat allt när de följde Jesus, trygghet, arbete, hem. Kanske tvivlade de ibland och undrade om valet de hade gjort var klokt. De kunde ju ha haft det mycket bättre om de blivit kvar vid det gamla och invanda livet. Och ibland kanske de frestades att ställa frågan om deras försakelser var värda besväret; de skulle ju kunnat ha haft det bättre i sitt gamla liv. Och i synnerhet när vägen smalnade och de såg att de aldrig skulle få sitta som ministrar i Jesu regering i Jerusalem kom tvivlen fram. Vi har ju lämnat allt och följt dig. Hur blir det då för oss? frågar Petrus en gång (Matt 19:27). Med andra ord: får vi något för att vi har gjort detta offer?

 

En av Gamla Testamentets gestalter hade liknande erfarenheter. Moses, prins i det egyptiska kungahuset, lämnade allt när han fick Guds kallelse att föra Israels barn ut ur fångenskapen i Egypten. Han hade lämnat allt, det gamla invanda men också bekvämlighet och glans. Dessutom tvingades han bryta med de människor han betraktat som sin familj. I stället väntade en ökenvandring som skulle vara det ena årtiondet efter det andra. Det heter om honom: I tro lämnade han Egypten och fruktade inte kungens vrede utan höll ut, därför att han liksom såg den Osynlige (Hebréerbr 11:27).

 

Moses, Jesu lärjungar och många kristna tiderna igenom är våra förebilder som kan hjälpa oss att härda ut. Det är nämligen också vi, som lyssnar nu, som är adressater för orden i vårt evangelium. Jesus vill få oss att upptäcka Himmelrikets fördolda skatter och den glädje som hör ihop med tron på Jesus Kristus, vår Herre.

 

En av männen i de båda liknelserna fann plötsligt något värdefullt. Han gjorde en upptäckt helt enkelt, utan att egentligen behöva anstränga sig. När han gick och vände jorden fick han syn på skatten som någon hade gömt där i en tid när det var oro i landet. Just som han gick i sitt dagliga arbete fann han något som i ett slag skulle kunna förändra tillvaron för honom till det bättre. Men det fordrades något av honom. Han fick försöka samla ihop så mycket pengar att han fick råd att köpa åkern. När han väl lyckats med det hade han också sin framtid tryggad.

 

Den andre personen som Jesus berättar om sökte medvetet och systematiskt efter något, och till slut fann han det. Den som söker, han finner, säger Jesus i ett annat sammanhang. (Matt 7:8). Så kan människans väg till frälsning också se ut. För en del kan det vara så att de helt spontant gör en upptäckt. Andra kan söka länge innan de finner frälsning och frid. Men för oss alla gäller det att frälsningen inte är långt borta; den finns framför våra ögon och öron. Han, Gud, är ju inte långt borta från någon enda av oss, säger aposteln Paulus till atenarna, Ty i honom är det som vi lever, rör oss och är till (Apg. 17:27-28). Anders Frostenson har fångat detta i en sång: Mitt ibland oss står en som vi inte känner – Han bär ej högtidlig dräkt, går i vardagskläder där han behövs allra bäst. – Vår längtan trevande blind, samvetskval och tvivel är dörren där han går in för att hos oss bliva. (Sångboken Tillsammans sidan 16).

 

Jesus står mitt ibland de människor han talar till. De har bara att se och tro, att öppna sina ögon och öron och ta emot Guds frälsning. För andra kan vägen bli svårare, det kan finnas hinder av olika slag som behöver bearbetas, och de måste likt pärlhandlaren aktivt söka tills de finner frälsningen, tills de finner Jesus.

 

En liknelse får inte pressas. Det gäller också de båda liknelser som utgör vårt evangelium i dag. För både lantarbetaren och pärlhandlaren gällde det att samla ihop så mycket pengar, att de kunde köpa det de eftertraktade och som i själva verket var värt oerhört mycket mer än vad det kostade. Frälsningen får vi av nåd, gratis och för intet. Vi kan aldrig förtjäna den, hur vi än anstränger oss. Kostnaden ligger på ett annat plan. Har du mod att följa Jesus? ljuder frågan mången gång. Hör dock här en annan fråga framställd i min enkla sång: Har du mod att bliva borta, när din Konung kallar dig? Kallar dig till evig glädje, evig salighet hos sig, som Lina Sandell uttrycker det (Sionstoner 1972 Nr 268:1). Frälsningen får vi av nåd. Ibland kan det dock kosta något att följa Jesus, något som martyrer i alla tider är exempel på. Men, som en annan sångdiktare uttrycker det: Med den Osynlige städs för mitt öga Vill jag likt Mose i tron härda ut. Tidens bedrövelser väger så föga Emot den glädje, som aldrig tar slut (Sionstoner 1972 Nr 616:5).

 

Vi som är döpta har fått Himmelrikets gåva, vi har bara att ta emot den i tro och att dag för dag leva med den. Kostnaden är redan betald.

 

Himmelriket finns mitt ibland oss. Vi har bara att ta emot det och ta det till oss. Vi har det hos oss på ett föregripande sätt, och samtidigt skall det gå i fullbordan vid tidens slut när evigheten tar vid. Himmelriket finns hos oss som ett redan och samtidigt ännu inte.

 

Vägen till Himmelriket heter nåd, och denna nåd är grundad i den gudomliga kärleken. Denna kärlek kom till oss den gången vi döptes, den kommer till oss i nattvardens bröd och vin och i ordet där vi tillsägs förlåtelse för våra synder. Nåd – det betyder gratis. Skatten i åkern och den dyrbara pärlan ligger och väntar på oss, evangeliet som säger att Jesus Kristus har kommit i världen för att hjälpa oss att leva och att sedan, när tiden nått sitt slut, öppna porten för oss till Guds himmel.

 

Vi behöver inte leta eller söka i förtvivlan efter Guds rike, Himmelriket. Vi behöver inte göra det omöjliga för att nå Gud. Han kommer till oss som ett barn i en krubba, som läraren, som läkaren, som den korsfäste Frälsaren och den uppståndne Herren. Han finns här i vår mitt. Vi har bara att dag för dag ta emot honom i tro. Och när vi gör det förvandlar han våra liv så att vi i hans efterföljd kan leva i tro, hopp och kärlek. Ty att tillhöra Himmelriket får konsekvenser för vårt liv här på jorden. Guds rike vidgar perspektivet och öppnar horisonten, vi får vara Guds barn och varandras medvandrare och medmänniskor.   Amen.

 

Gert Nilsson

 

Gert Nilssons övriga predikningar               Bönerum