Internetkyrkan

 

Predikan 2 söndagen i Advent - Gert Nilsson

Klosterkyrkan i Ystad den 6 december 2009.

Psalmer: 110, 111, 421, - , 108, 39, 106.

Evangelium enligt Matteus 13:31-34.

Himmelriket kommer till oss

När Jesus talar om himmelriket gör han det i presens. Himmelriket är inte något som kommer först – sedan utan något som finns redan här och nu. Nu i Advent talar texterna om hur Jesus Kristus kommer i sitt rike, kommer till sin kyrka, kommer till oss. I dag handlar texterna särskilt om Guds rike eller Himmelriket.

Himmelriket kommer till oss, oansenligt men med en väldig kraft. Så oansenligt att det inte var alla som kunde finna det när det låg i krubban i Betlehem, så svagt att man knappast kunde ana det när korset restes. När evangeliet på Första söndagen i Advent talar om hur Jesus rider in i Jerusalem på en åsna var detta också tecken på hur oansenligt himmelriket är; hästen var ju annars det riddjur som denna världens mäktige använde sig av. Likadant i en annan av Första adventssöndagens texter som skildrar hur Jesus står inför Pilatus. Det är Jesus, den anklagade, som står där med makt och myndighet och kan göra det därför att han har sanningen på sin sida, ja, han är sanningen. Pilatus och det han står för har till synes makt, men en makt som är relativ och snart skall förgå. Men Kristi rike varar och sig alltmer förklarar, heter det i Adventspsalmen. Denna oansenlighet är utmärkande för det kristna evangeliet. Ringhet är vad Gud har utvalt, ringhet i ett mänskohjärta, och vad är då tidens makter, guldet som de har och vapnen, intet, intet, intet (SvPs 482:2), som Olov Hartman skaldar i psalmen.

Jesus använder liknelsen med senapskornet, litet och oansenligt. Men när det väl slår rot och växer blir det till ett stort träd. Himmelriket breder ut sig och strävar efter att omfatta fler och fler. Barndopet är ett exempel på himmelrikets ringhet och storhet. Genom vattnet och Ordet från Gud kommer himmelriket till barnet och gör det till medborgare där. Som kristna har vi alltså ett dubbelt medborgarskap – i landet där vi bor, och i Himmelriket. Vi säger ibland att vi skall leva i vårt dop. Det betyder att vi skall leva här i tiden som Himmelrikets medborgare, i tro på vår Herre Jesus Kristus och i kärlek till varandra och den jord där vi bor.

Det är utmärkande för det kristna evangeliet att det som verkligen betyder något börjar i ringhet, och att det är i svagheten som styrkan växer fram. Just i det till synes oansenliga väljer Gud att uppenbara sin makt och härlighet. Som det heter om Jesus i Adventspsalmen: hans prakt är ganska ringa, men döden kan han tvinga. Eller som aposteln Paulus uttrycker det: Guds svaghet är starkare än människorna(1 Kor 1:25) och i svagheten blir kraften störst (2 Kor 12:9).

I världens ögon ser han inte mycket ut, Adventskonungen, när han kommer ridande på en åsna. Men de som har fått trons ögon ser att han är världens Frälsare och att han har kommit för att ge oss en framtid och ett hopp. Därför får vi nu i Advent ta till oss det budskap som Johannes Döparen predikade: Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet (Mark 1:15). Och budskapet är att Jesus kommer till oss med Guds rike. Som det heter i en gammal sång: Där Jesus är, är himmelen.

Himmelriket kommer till oss för att genomsyra och beröra allt som kommer i dess närhet. I en av texterna för Första Adventssöndagen ser vi Jesus stå inför Pilatus och säga att hans rike är av ett annat slag än denna världens riken. Och så är det. Himmelriket kommer till oss som ett andligt rike, men när det kommer har det ett ärende till denna jordens riken och makthavare. Det finns exempel i historien på hur människor har försökt att skapa kristna samhällen, men med följd att evangeliet har förvanskats och de regler som ställts upp blivit omänskliga. Därför är det viktigt för oss att ta till oss Jesu ord om att hans rike är av ett annat slag. Men vad som är viktigt är att inte förvisa Himmelriket till en plats bortom tid och rum, bara, utan se det som en verklighet här och nu, en verklighet som vill omforma människors hjärtan efter Guds kärlek.

Det har inte alltid varit lyckosamt när man velat styra ett lands lagstiftning efter bibelordet. Bibeln har ett annat ärende till oss än att utgöra en lagbok för stater och samhällen. Det är inte staterna som skall kristnas utan människorna. Men där människor tar emot Adventskonungen när han kommer, där sker något i deras liv. Den som tar emot Guds kärlek drivs av en strävan att föra denna kärlek vidare till andra. Som någon har sagt, att kärleken är alla lagars lag. Men också kärleken visar sig ofta i ringhet och enkelhet. För två söndagar sedan talade evangeliet om för oss att kärleken består i så enkla och oansenliga ting som mat åt den hungrige, vatten åt den törstige, en säng åt den som är hemlös, kläder åt den nakne, omsorg om den sjuke och besök hos den som sitter i fängelse. Enkla och till synes självklara ting som vi inte alltid tänker på. Martin Luther sade att de som har makt och ansvar i världen skall förvalta sina ämbeten med billighet, dvs. att de skall utöva sin makt med generositet och medmänsklighet.

Det är populärt bland politiker att säga att tron är privat. Och där man har tagit fasta på det har kyrkan marginaliserats och förvisats till en ofarlig plats i samhället. Men kyrkan får inte marginaliseras, och tron för inte förvisas till en privat sfär. Tron är personlig, men aldrig privat. Där tron finns, och Himmelriket kommer till oss, där vill den göra oss mänskliga, generösa och godhjärtade. Ja, den vill med Martin Luthers ord göra oss till en Kristus för vår nästa. Den vill beröra oss och genomsyra våra liv med Kristi kärlek. Då kan platsen där vi är förvandlas till en förgård till Himlen.

Himmelriket kommer till oss som en utmaning och som ett löfte till oss. Himmelriket kommer till oss i dopet. Det kommer med löftet att Guds kärlek skall följa oss hela livet och att vi skall ledas av Kristusljuset. Vi är inte utlämnade eller övergivna. Den som i sitt inre har tagit emot Himmelriket är omgiven av alla Guds änglar och de heliga från alla tider och omsluten av den kärlek som gick i döden för att vinna oss för livet. Men det går inte att ta emot Himmelriket för att behålla det för sig själv. Det går inte att privatisera Himmelriket. Vi sänds ut, som missionärer, att förkunna att Himmelriket är här, och för att göra alla folk till lärjungar. Himmelriket är här, där vi är, och där, var Gud är. Det finns här i tiden, i all dess anspråkslöshet, och det skall komma efter tiden i makt och härlighet.

Himmelriket är nära. Därför får vi nu i Adventstid ta till oss uppmaningen att omvända oss, att ta emot Jesus Kristus, Adventskonungen, när han kommer till oss, kommer med frid och frälsning, sanning och ljus, hopp och framtid, förlåtelse och evigt liv. Amen.                                

Gert Nilsson