Heliga Trefaldighets Dag 

S:ta Maria kyrka i Ystad den 18 maj 2008 

Evangelium: Joh 11:18-27.   Psalmer: 338, 21, 20, 408, -, 702, 73, 19.

Fader, Son och Helig Ande

Om Faderns omsorg, Sonens kärlek och den Helige Andes gemenskap handlar texterna om i dag, Heliga Trefaldighets dag.

Faderns omsorg

Scenen vi har framför oss är en sorgesituation. En ung man har dött och lämnat sina båda systrar i sorg och djupaste förtvivlan. Döden är vår store fiende, den skiljer vän från vän och nära och kära från varandra. Sjukdom, lidande och död kommer inte från Gud. En annan sak är att döden efter ett plågsamt lidande kan upplevas som en lättnad och befrielse. Någon har sagt att döden är en del av livet. Men stämmer det? Är det inte i stället så att döden gör slut på livet? Sorgen, däremot, är en del av livet och därmed en situation som ställer omsorg och människokärlek i fokus.

Till hemmet i Betania kom en ström av människor för att trösta systrarna i deras sorg och för att dela deras saknad. Det var således mycken kärlek som kom de båda systrarna till del. Denna medmänsklighet och kärlek är ett utflöde av den gudomliga omsorgen. Gud använder sig av oss människor för att föra skapelseverket vidare. Därför, när vi tröstar varandra i sorgen, stöder varandra i svårigheterna, uppmuntrar varandra att härda ut också när svårigheterna tornar upp sig, är detta ett led i Gud Faderns omsorg om oss.

Men hur är det då med alla de människor som tvingas utstå lidande och sorg utan att någon lindrar och tröstar? Har Gud glömt dem? Nej, då är det människor som sviker sin uppgift att vara Guds medskapare i världen. Det är nämligen genom dina och mina händer och fötter Gud bevisar sin omsorg om människor. Han använder våra ögon för att se och upptäcka nöden, han talar tröstens och uppmuntrans ord genom mänskliga tungor, han använder människors fantasi och intelligens för att skapa nya möjligheter och skänka hopp och framtid.

Så blir Marta och Maria delaktiga av Guds omsorg där de befinner sig i stor sorg och förtvivlan. Och samtidigt finns frågan där: varför kom inte Jesus fram i tid? Han hade ju med ett ord kunnat bota Lasaros så att han fått vara i livet ytterligare många år. Också läkekonsten är ett uttryck för den gudomliga omsorgen. Ny kunskap, nya läkemedel, nya metoder är ett led i Guds skapande verksamhet.

Sonens kärlek

Så kommer då Jesus fram, när det, mänskligt att döma, är för sent. I samtalet mellan Marta och Jesus framkommer att hon tror på uppståndelsen på den yttersta dagen. Jesus förnekar inte detta. Men han flyttar fram perspektivet – från evigheten till tiden, från framtiden till nuet. Det är här och nu livets krafter härskar, det är här och nu Jesus Kristus övervinner döden och ger hopp om uppståndelse och evigt liv.

Först verkar det som om Marta och Jesus talar om varandra. Det vill säga Marta missförstår Jesus. När han säger att Lasaros skall uppstå går hennes tankar till den yttersta dagen. Att Jesus kunde bota sjuka var hon helt införstådd med. Det var ju därför hon hade hoppats att Jesus skulle hinna fram i tid för att bota hennes bror. Men att han skulle kunna väcka en död till liv gick långt utanför hennes föreställningsförmåga. Men Jesus visar att han har den makten.

Den danske prästen och dramatikern Kaj Munk skrev ett skådespel som heter Ordet. Det finns många spektra i det skådespelet, men själva tyngdpunkten ligger på frågan om Jesus kan göra under också i dag. En ung kvinna, Inger, hustru och mor, dör och lämnar sin familj i djupaste sorg och förtvivlan. Hennes svåger, Johannes, har studerat teologi men har måst avbryta sina studier på grund av att han ansågs mentalsjuk och förföll i grubblerier. Och det är klart: han grubblar. Kan Jesus göra samma under i dag som när han gick på jorden? – Inger dödförklaras, läggs i kista och familjen är samlad kring hennes bår för att ta farväl. Då griper Johannes tillfället. Han befaller den döda att i Jesu namn stå upp. Och undret sker. Inger står upp och förenas med familjen. Johannes hade den tro som behövdes för att våga ta Jesus på orden. Liksom undret skedde i Betania skedde det nu, i Kaj Munks drama, i ett hem på Jylland.

Detta skådespel, som skrevs i slutet av 1925, uppförs nu åter i Köpenhamn i sättning av Lars Norén. Men nu är anstöten borta, undret uteblir. Den som saknar tro kan inte tro på under.

Men Marta trodde, och undret skedde, det läser vi om i fortsättningen av det elfte kapitlet hos evangelisten Johannes. Systrarna fick tillbaka sin bror och Lasaros återvände till livet. Martas tro kläddes i ord som innebar en Kristusbekännelse: Ja, herre, jag tror att du är Messias, Guds son, han som skulle komma hit till världen (v. 27).

Andens gemenskap

Hur fick Marta denna tro? Är det så att en del människor har lättare än andra att tro? Finns det människor som är utrustade med speciella religiösa anlag? Nej, jag tror inte det. Förutsättningen för tron är att vi lever i gemenskap med Guds helige Ande. Martin Luther uttrycker det så här i Lilla katekesen: Jag tror, att jag inte av mitt eget förnuft eller kraft kan tro på Jesus Kristus, min Herre, eller komma till honom. Det är den helige Ande som har kallat mig genom evangelium, upplyst mig med sina gåvor, helgat och behållit mig i en rätt tro…

Inte ens tron kan vi berömma oss av. Den är en gåva som vi får genom att vara lyhörda den gudomliga uppenbarelsen, eller, som aposteln Paulus uttrycker det, denna syn från himlen (Apg 26:19). Marta hade tagit emot denna tro och låtit den genomsyra hennes liv.

Så är det här allting har sin grund: i den gudomliga uppenbarelsen, i Faderns omsorg som låter oss trösta och uppmuntra varandra, i Sonens kärlek som får honom att gå i döden på korset för att vinna oss för livet, gemenskapen med Guds helige Ande som gör oss mottagliga för de livets krafter som kommer till oss genom tron på Jesus Kristus.

Lasaros skulle uppstå till liv ännu en tid men skulle sedan, som alla andra, nå livets yttersta gräns igen. Meningen med Jesu under var att visa att han har makt över döden och att döden inte skall ha sista ordet i tillvaron. Han skall en gång, som aposteln skriver till de kristna i Rom, göra också era dödliga kroppar levande genom att hans ande bor i er (Rom 8:11).

När vi drabbas av sorg får vi genom vårt evangelium hämta tröst och mod. Känn ingen oro och tappa inte modet (Joh 14:27) säger Jesus. I sorgen får vi trösta varandra, i tro får vi gripa tag om Jesu löfte att han är uppståndelsen och livet och be att Guds Ande skall styrka, leda och hjälpa oss och bevara oss i en rätt tro. Så blir Guds Ande förbindelselänken mellan oss och livets källa, mellan jord och himmel, mellan tiden och evigheten. Detta är Guds löfte till oss i dag på Heliga Trefaldighets dag.

Heliga Trefaldighets dag kallas också för missionsdagen. Det kristna evangeliet är så stort att vi inte får behålla det själva. Vi kallas att i ord och handling föra ut kunskapen om honom till alla folk intill världens ände och tidens slut. Genom vårt dop är vi kallade att leva som Jesu lärjungar i världen och att göra vår Frälsare känd för alla människor. Och i den mån han betyder något för oss själva blir det angeläget för oss att dela med oss av den tro, det hopp och den kärlek som är ett utflöde av den Treenige Gudens verksamhet i världen och i våra liv.

Amen.

Gert Nilsson

Predikningar    Innehåll    Böner    Fredagsbön