Morgonmässa i S:t Petri Klosterkyrka, den 2 april 2008.

Text: Johannes evangelium  21:1-14.

 

Den uppståndnes omsorg

Kristendomen är den mest materialistiska religion som finns. Den handlar om andliga ting. Men den handlar också om kroppsliga och materiella ting och om hur kroppen är viktig. Redan i den tidiga kyrkan slog man fast att Gud är Skaparen och att skapelsen är god. När Gud kom in i världen för att frälsa och rädda den gjorde han det som en människa av kött och blod.

Själva poängen med Påskbudskapet är också kroppsligt, materiellt. När Jesus uppstod från de döda lämnade han graven tom; hans kropp, som varit död, fick liv igen. När lärjungarna sedan möter honom både känner de igen honom och blir konfunderade. Kroppsligt och andligt följs åt. Jesus går efter Påsk omkring i en kropp som blir igenkänd, och samtidigt kan han med denna kropp gå igenom stängda dörrar.

Liksom Jesus uppstod både andligt och kroppsligt ger han löftet att han kan uppväcka och ge liv.

I vår text möter Jesus sina lärjungar på ett sätt som är fyllt av kärlek och omsorg. Lärjungarna lever ännu kvar i Långfredagschocken och den omtumlande Påskdagsmorgonen. Nu ger de sig ut för att fiska. Vardagen är inne och kräver deras närvaro. Men det nattliga slitet ger ingen utdelning. De kommer tomhänta i land, trötta, modlösa, förtvivlade.

Men något oväntat händer. De ser en gestalt vid stranden som frågar om de inte har fått någon fisk. Då känner de igen honom, det är Jesus som står där. Så ger han anvisningar om hur de skall göra för att få upp en fångst. Han som nyss var död och som nu har uppstått tar sig tid med att hjälpa lärjungarna att få näten fyllda. När de sedan kommer i land igen ser de hur han har gjort upp en eld och håller på att steka fisk. Så ser han till att de får en ordentlig frukost.

Lärjungarna känner igen Jesus, och samtidigt vågar de inte tilltala honom. Allt är så fyllt av förundran.

Gå ut och predika evangelium och bota skröpliga kroppar, hade han sagt till dem. Och nu tar han själv sig an lärjungarnas frusna, trötta och hungriga kroppar.

Att vittna om Jesu uppståndelse och ta sig an människor som lider nöd är det uppdrag Jesu lärjungar i alla tider har fått. Det är inte likgiltigt hur människor har det här i livet. Varje människokropp är Guds egendom, och när en människa lider är det Gud själv som lider. Därför kallas vi att bedriva diakoni i alla former. Men vi kallas också att likt profeterna kritiskt granska omänskliga strukturer och arbeta för fred, frihet och rättvisa för alla människor. Till oss i Ystad kommer en särskild utmaning genom det som stod i tidningen i går: nästan tio procent av barnen i Ystad lever under fattigdomsgränsen. Vad gör vi åt det, som församling och som enskilda kristna?

Nu, denna morgon, blir vi samtida med det som hände vid stranden av Gennesarets sjö den gången. Det är till oss Jesus kommer med frågan hur vi har det, både andligt och kroppsligt. Det är oss han inbjuder att komma till den värmande elden och stärkande måltiden. Han har omsorg om oss. Han kommer till oss för att ge förlåtelse och evigt liv. Och samtidigt bryr han sig om oss hur vi har det rent kroppsligt. Men inte bara oss bryr han sig om utan om alla våra lidande medmänniskor på jorden. Liksom han en gång vill göra våra dödliga kroppar levande vill han att vi skall stärka och hjälpa varandra också här och nu.

Och nu får vi tillsammans gå fram till honom i bön och överlämna oss helt i hans vård och omsorg.

Amen.

Gert Nilsson    

155

156

 743

Predikan       Bönerum      Fredagsbön       Innehåll