Internetkyrkan

 

 

Julnattsmässa 2010 

S:t Petri Klosterkyrka i Ystad

Psalmer: 122, 114, Det var icke en natt som de andra, 427

 

Text: Lukas 2:1-20

 

<:o:p> 

<::o:p>Predikan av  Gert Nilsson

 

Himlen har landat

Midvinternattens mörker har sänkt sig över vår stad också denna Julnatt. Det är ju som om mörkret tar över vid denna tid på året. Kall och ogästvänlig ter sig natten. Men mitt i mörkret vittnar stadens alla ljus om att natten är unik, att mörkret inte är totalt. Utegranar och julstjärnor och ljusstakar i fönstren bär alla vittne om att Julen är här.

Och mitt i vintermörkret har vi samlats här i kyrkan där ljusen lyser och förkunnar att mörkret inte har segrat. Ljusen och gemenskapen skapar stämning men blir också en påminnelse om gångna tiders jular, i barndomen eller sedan vi blev vuxna, jular vi minns med glädje och saknad, jular som inte blev som vi tänkt eller önskat. Kanske tänker vi på jular då familjelyckan gick i kras, och där allt blev annorlunda mot vad vi hoppats. Men kanske också jular som har glatt oss och som vi nu ser tillbaka på med både glädje och vemod, glädje över vad vi fick uppleva, vemod över tidens flykt.

Så sitter vi här, denna Julnatt, med saknad och längtan, med tacksamhet och glädje, eller med drömmar om det förlorade paradiset.

Och mitt i alltsammans är det som om vi blir barn på nytt, som om något som varit mörklagt nu blir bragt i ljuset, som om vi på nytt trampar barndomens stigar för att upptäcka det som vi som vuxna har tappat bort.

Egentligen är allt detta, både känslor och tankar, vårt vemod och vår glädje, inget annat än det som alla människor på ett eller annat sätt upplever. En som har fångat detta på ett lysande sätt är skalden Viktor Rydberg i sin dikt Tomten. Dikten ställer frågan varifrån vi kommer, vart vi är på väg, meningen med livet.

Men mitt i våra frågor, vår existentiella ångest, vår oro och vår längtan kommer ett nyfött barn, Guds gåva till mänskligheten. Detta barn kommer som svar på våra frågor om mening och framtid, om hopp och liv, om ljus och glädje. Ja, med barnet i krubban har själva himlen landat på vår jord. Himlen har landat. Där våra försök att bygga ett himmelrike kommer på skam, där sänder Gud ett barn och med detta barn hela den himmelska världens glädje och välsignelse. I dag har en frälsare fötts åt er, säger ängeln till herdarna, Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv, som det heter i den bibelvers som kallas för Lilla Bibeln.

När vi människor försöker bygga ett himmelrike på jorden sker det oftast med makt och vapen, och de som står i vägen för planerna röjs ur vägen eller görs om på något sätt så att de skall passa in i mönstret. Nittonhundratalets två förhärskande ideologier visar hur det tänkta himmelriket inte gäller för alla, och hur miljoner och åter miljoner människor har rensats bort för att drömmen om paradiset skulle kunna förverkligas, en dröm som gick i kras under verklighetens villkor.

Också i vårt eget land har man velat ta bort eller göra om människor som stod i vägen för drömmen om folkhemmet, för lyckoriket man ville skapa. Rasbiologiska Institutet och steriliseringslagen, båda tillkomna under första hälften av 1900-talet, är exempel på sådana exkluderande försök.

Men när Gud kommer till oss med Himmelriket vill han ha alla med. Så älskade Gud världen, alla människor utan undantag. Alla inbjuds att vara med. De enda som hamnar utanför är de som själva väljer att göra det, eftersom Gud inte tvingar någon.

Barnet i krubban är Världens ljus, ljuset som lyser i mörkret, ljuset som skingrar ångest och missmod, förtvivlan och rädsla. Och nu, denna Julnatt, inbjuds vi, liksom herdarna utanför Betlehem den första Julen, att gå till krubban i stallet, att ta emot ljuset som strålar fram hos barnet i krubban och sedan föra det ljuset vidare i världen. Han som säger Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus (Joh 8:12) lyser också i vårt mörker, lyser för att vi skall finna mening och mål i tillvaron och hopp och tillförsikt inför framtiden.

Det sägs ibland att vi har svårt för att upptäcka själva Julen på grund av allt tingel och tangel som omger den. Det var lättare förr, tänker man. Men det har aldrig varit varken lättare eller svårare att upptäcka det som är Julens kärna, och det har aldrig varit varken lättare eller svårare att upptäcka Himlen som har landat på vår jord, landat där med ljus och hopp, med ett löfte om Guds närvaro i tiden och ett liv tillsammans med Gud efter tiden. Selma Lagerlöf har fångat denna problematik i en av sina berättelser med uttrycket att det gäller att ha ögon som kan se Guds härlighet. Ögon, som kan se Guds härlighet – det var vad fåraherdarna utanför Betlehem hade när de gick till Betlehem och såg barnet i krubban. Hur fick de så dessa ögon? Genom att ta till sig den hälsning från Himmelens Gud som de fick genom änglarna, ja, genom att våga se längre än till den yttre bilden. Barnet i krubban låg där som ett barn bland andra barn. Det fanns ingen gloria som tydde på att barnet var annorlunda. Men genom att ta till sig, ta till sitt hjärta, änglasången och den hälsning som ängeln framförde till dem, såg de att det var Gud själv som låg i krubban, Gud själv, världens Frälsare, vårt hopp och vår räddning.

Vi som firar midnattsmässa i Klosterkyrkan denna Julnatt har nåtts av den himmelska hälsningen. Vi får i tro ta emot Världens Frälsare, vi får ta till oss Himmelriket som kommer till oss med Barnet i krubban.

Utanför kyrkan råder ännu den mörka natten. En natt som alla andra nätter. Och dock: en natt som inte är som alla andra nätter. Ty på Julnatten kommer Gud oss så nära att han blir livet i vårt eget liv, att han blir vår Bror.

Mitt i all vår ångest, i våra problem, i vår glädje och tacksamhet, ja, just som vi har det och där vi befinner oss, var och en av oss, kommer Gud till oss i ett litet barn, i Julens barn. Frälsaren är kommen, ljuset som skingrar mörkret lyser genom Julens budskap, Jesus Kristus är vår närmaste granne. Och där Jesus är, där har himlen landat. Där Jesus är, där är himlen, och där har det eviga livet redan tagit gestalt.

Därför, kära vänner, kan vi alla önska varandra en God och Välsignad Jul.

Amen.                                                                                                        

                                                                        Gert Nilsson