InternetKyrkan

Innehåll

Fredagsbön

Predikningar

Förböner

Böner

Blogg

Projekt

Kontakt

 

 

 

 

 

 

Jungfru Marie bebådelsedag.

 

Stora Köpinge kyrka den 17 mars 2013. Psalmer: 164, 480, 935, 481.

Evangelium: Lukas 1:26-38.

 

Jag är Herrens tjänarinna

 

I vårt hem har vi två Mariastatyetter. Den ena är av porslin, hoppfullt grå till färgen och massiv till sin konsistens samtidigt som den är smäcker och vacker. Jag fick den för många år sedan av min ena syster, nu salig i åminnelse. Den andra är av glas och genomskinlig, också den mycket vacker. Den fick jag när jag för snart trettio år sedan avtackades från min tjänst som kyrkoherde i Villie pastorat. Båda har ett budskap att förmedla och någonting att säga om Maria, Jesu Mor. Den ena för tankarna till Maria som mor och husmor, hon som säger att hon är Herrens tjänarinna. Den andra är genomskinlig och förmedlar ljuset som den genomlyses av, ljuset som kommer från barnet hon bär. Om den ena statyetten talar om den jordnära dimensionen talar den andra om den kosmiska. De båda bilderna kompletterar varandra och blir en hjälp att förstå Marias vånda och glädje.

Vi vet inte hur Maria reagerade när ängeln kom till henne, mer än att hon blev förskräckt. Vi kan anta, att änglar fanns som en självklar del i hennes föreställningsvärld och att det inte var själva synen av en ängel som blev något nytt för henne.

För en del år sedan gick en film med titeln Änglar – finns dom? Att svaret på den frågan för Maria var ett självklart ja behöver vi nog inte tveka om eller fundera över. Men att veta att änglar finns är nu inte detsamma som att plötsligt ha en ängel framför sig. Inte att undra på att Maria blev förskräckt. Det hade vi nog alla blivit. När vi befinner oss i gränslinjen mellan det vardagliga och det eviga är inget längre vanligt.

Maria blir alltså förskräckt. Men ängeln lugnar henne. Fast frågan är om det som ängeln sedan säger gjorde henne lugn. I stället är det som hon får höra något som helt och hållet korsar hennes drömmar och framtidsplaner, trolovad med Josef som hon är och förmodligen med bröllopet i sikte.

Maria är bara en ung flicka, men hon vet hur barn kommer till världen och att hon inte varit med om något som kunnat göra henne gravid. Det hon nu hör får hon inte att stämma. Hur skall detta ske? Blir hennes naturliga fråga. Jag har ju inte haft någon man, säger hon vidare. Förmodligen blir hennes förvåning, eller förvirring, inte mindre av att ängeln talar om för henne att hon skall bli gravid på ett övernaturligt sätt och föda Guds son till världen.

Så är det då sagt, från början, att barnet som skall födas på en gång är Guds Son och Marias barn, att Jesus är både Gud och människa.

Om än det som Maria fick höra var både omtumlande och chockerande var svaret hon gav glasklart: Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.

Visste Maria vad hon svarade ja till? Anade hon att det uppdrag hon fick skulle föra med sig inte bara glädje utan också undran och förundran, och, slutligen, även sorg och förtvivlan?

Det står att ängeln sedan lämnade henne. Om hon hade fler frågor fick hon inte svar på dem nu. Tiden skulle visa henne och lära henne, och det slutgiltiga svaret skulle hon få först på Påskdagen. Tiden, ja. Innehållet i berättelsen om det som skulle ske var något som hände i tiden, här i vår värld. Frälsningsskeendet var inte något som skedde långt borta ifrån oss utan här i vår mitt. Gud skulle gå här på jorden, pröva allt som en människa får gå igenom, dela allt med oss, alltifrån de nio månaderna i moderlivet till livets slut.

Var Maria en blyg och viljelös flicka som bara gjorde som hon blev tillsagd? Nej, mycket tyder på att hon var en viljestark och handlingskraftig ung kvinna. Hon ger prov på det i sin lovsång som hon sjunger, eller reciterar, när hon är på besök hos sin släkting Elisabet som skall föda Johannes Döparen. Där talar hon om hur Gud verkar i historien, genom de politiska ledarna. Och mitt in i denna värld skall Gud genom Marias medverkan komma. Ja, mitt in i tiden, en bestämd tid, och på en bestämd plats, skulle Frälsaren födas. Så nära skulle han komma, att vi med sångens ord kan säga, att Gud går här på jorden, han går på gator och torg.

Jag är Herrens tjänarinna, säger Maria. Hon har kritiserats för de orden och man har sagt att hon var undergiven och passiv. Det är kvinnans lott att stå till tjänst och passa upp, har man sagt. Men poängen är en helt annan. Gud tar både kvinnor och män i sin tjänst för att utföra sin vilja. När barnet var fött tog Gud Josef i sin tjänst för att skydda det. Att tjäna är något mycket fint när det sätts in i Guds rikes sammanhang.

Människor utnyttjar andra människor och gör dem till slavar. Också i dag. Men Marias tjänstvillighet ligger på ett helt annat plan. När Gud vill ha något gjort i världen behöver han människor till sin tjänst. Att tjäna Gud är det finaste som finns, om det så endast gäller det allra enklaste uppdrag. Det är bara Maria som fått i uppdrag att föda världens Frälsare till världen. Men alla har vi en uppgift i Guds rike. Vi får förmedla Jesu kärlek till varandra, stötta varandra när vi har det svårt, uppmuntra den som tappat modet och förlorat hoppet. Maria födde Jesus till världen. Varje kristen har till uppgift att föda honom i sina medmänniskors hjärtan, och även låta honom födas i sina egna hjärtan. Ack, Herre Jesus, hör min röst: gör dig ett tempel i mitt bröst. Uti mitt hjärta bliv och bo, så har jag tröst och evig ro, sjunger vi i julpsalmen (Psalm 125:13). Ursprungligen hette det; gör dig en krubba i mitt bröst.

Det heter, i Marias lovsång, att alla släkten skall prisa henne salig. Och vi har alla all anledning att tacka Gud för Maria och hennes villighet att ställa sig till förfogande som Guds moder. Vi vill denna dag, Marie bebådelsedag, tacka henne, och tacka Gud för henne. Och främst av allt vill vi tacka för barnet hon skulle föda, Jesus Kristus, Gud och människa, världens frälsare. Genom barnet hon födde får vi alla bli Guds barn.

Nu åter till de båda Mariastatyetterna. De vittnar tillsammans om den Maria som villigt ställde sig till Guds förfogande för att föda världens Frälsare till världen, och om Gudaföderskan eller Himladrottningen, som Maria också kallas för. De vittnar om Marias tro och gärning, om en tro som övervinner världen och ett hopp som inte släcks ut trots svårigheter och problem.

Maria födde ljuset i världen. Det ljuset som är Kristusljuset är vår räddning och vårt hopp.

Gert Nilsson

                                                                                             

 Åter sidan 1

 

 

Gert Nilsson

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Foto: John-Erik Franzén

Kjell Vagnhammar   -  Ansvarig utgivare

2013