InternetKyrkan

Innehåll

Fredagsbön

Predikningar

Förböner

Böner

Blogg

Projekt

Kontakt

 

 

 

 

 

 

Nyårsdagen 2015

Evangelium: Lukas 2:21

Psalmer: 37, 47, 42, 819, 716

 

Jesusnamnet – vårt hopp för tid och evighet

 

För inte så många årtionden tillbaka inleddes i almanackorna det nya året med en bön: Giv, o Jesu, fröjd och lycka. Det var på den tiden när Vetenskapsakademin hade privilegium på almanackorna i Sverige. Detta var helt vanliga almanackor, och de fanns som regel i varje hem. Den som öppnade almanackan och läste bladet för januari månad fick således bönen för ögonen och en kristen inledning för det nya året. Det innebar väl inte att Sverige var ett kristet land i den meningen att majoriteten av befolkningen var kyrkligt aktiv, men man fann det helt i sin ordning att börja det nya året i Jesu namn. Samma tanke ligger bakom orden i psalmen där det heter: Jesus, låt mig alltid börja i ditt namn allt vad jag gör (Psalmboken 273:2).

   Det intressanta var att det inte var kyrkorna som gav ut den nämnda almanackan utan Vetenskapsakademin.

   Men det är klart: När det nu bor människor i landet som inte är kristna har det setts som opassande för att inte säga diskriminerande att börja det nya året i Jesu namn. Helt sekulariserade är dock inte våra almanackor. I många av dem finns nämligen kyrkoårets sön- och helgdagar namngivna och ibland står också angivet vilka bibeltexter som gäller för söndagarna. Dessutom räknas ju vår kalender efter Jesu födelse.

   Men även om almanackorna ger uttryck för kristen påverkan så kan detta inte ersätta en personlig tro eller Bibel och gudstjänst, men de finns där som en vägvisare, eller som tecken, som pekar fram mot Jesus, vars namn vi firar i dag. Och omvänt: om våra almanackor skulle bli helt sekulariserade och inte nämna varken Jesus eller kyrkoåret, skulle vår tid påminna om den första kristna tiden. Då levde våra kristna systrar och bröder i en hednisk eller, i vissa fall, judisk omgivning, där det kostade något att bekänna sig som kristen. Och likväl gjorde människor det. Namnet Jesus blev det dyrbara namnet som de inte ville mista.

   I S:ta Maria kyrka i Ystad finns i koromgången målningar föreställande den heliga Dorothea, som levde på 300-talet. När hon vägrade att avsäga sig sin kristna tro dömdes hon till döden. Den kejserlige advokaten, Theophilus, sade till henne, att när hon kom till himlen kunde hon sända honom en korg med frukter och rosor från sitt himmelska paradis. Just när hon skulle stiga in i bålet visade sig en ung man i purpurklädnad och med stjärnor i håret, nämligen Jesus, och han hade en korg med tre äpplen och rosor. Dorothea bad Jesus ge korgen till Theophilus, som då blev övertygad kristen. Detta innebar att också han blev dömd till döden och fick lida samma martyrdöd som Dorothea.

   Jesusnamnet har gett människor hopp och tröst, frälsning och frihet, och när de har upptäckt det har det namnet blivit så kärt och betydelsefullt för dem att de för allt i världen inte har velat mista det.

   Nu är det emellertid inte bara i almanackorna som Jesusnamnet har försvunnit eller tonats ner. Det saknas också i mycken kristen förkunnelse, om nu något skulle kunna vara kristet utan Jesus. I Apostlagärningarna heter det om Jesus: ”Hos ingen annan finns frälsningen, och ingenstans bland människor under himlen finns något annat namn som kan rädda oss.” (Apostlagärningarna 4:12). Tar vi det ordet på allvar skulle alla Sveriges kristna tala och sjunga om Jesus. ”Min sång skall bli om Jesus, den enda tröst jag vet. Han kröner mina dagar Med nåd och trofasthet. Han lär mitt hjärta sjunga, Han är ju själv min frid. Min sång skall bli om Jesus I klar och mulen tid” (Sionstoner 1972 Nr 52:1).

   Nyårsdagens evangelium talar om Jesusnamnet i en mycket speciell situation: namngivningen i samband med omskärelsen. Det var inte, såsom brukligt, Maria och Josef som bestämde namnet. Ängeln hade sagt vad barnet skulle heta redan vid bebådelsen, och namnet hade en betydelse som hörde ihop med den som skulle bära namnet. Jesus betyder att han skulle frälsa sitt folk, och det var därför Jesus var kommen i världen.

   Vi som nu firar Nyårsgudstjänst gör det i Jesu namn. Med Herrens löfte att han skall följa oss till världens ände och tidens slut får vi börja det nya året i Jesu namn. Vi vet egentligen bara ett enda om det nya året: att vi får leva det i Jesu namn. Och att göra det är att leva i enlighet med Guds vilja. Ty Gud vill att alla människor skall bli frälsta och komma till kunskap om sanningen (1 Timoteusbrevet 2:4). Den enda vägen dit, som vi har fått, är Jesus Kristus. Han är vägen, sanningen och livet.

   Barnet som föddes i Betlehem kom som Guds svar på människors böner om fred och frihet, förlåtelse och försoning, frälsning och liv. I dag, på Nyårsdagen, får vi ta till oss det namn som han fick och som blir till glädje och hjälp för alla som tror, här i tiden, och när tiden upphör och uppgår i evigheten.

   Därför får vi, likt orden i den gamla almanackan, be: Giv, o Jesu, fröjd och lycka. Det vill säga: låt oss få leva i Ditt namn, Herre, nära Dig, burna av den gudomliga nåden, på väg mot den himmelska glädjen. Då behöver vi inte frukta eller rädas. Så, Jesus, låt mig alltid börja i ditt namn allt vad jag gör.

Amen.

 Gert Nilsson

 

 

 

 

 

 

Borrie kyrka

1 januari 2015

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ansvarig utgivare

Kjell Vagnhammar