Ansvarig utgivare Kjell Vagnhammar © 2008

Internetkyrkan

Bibeln

Kyrkans tidning

Dagen

Fredagsbön

INNEHÅLL 

Till första  sidan 

 

 

Mässa i Påsk

Morgonmässa i S:t Petri klosterkyrka, Ystad den 26 mars 2008.

Text: 1 Kor 15:12-21.

 

PÅSK

Det är ett obestridligt faktum att den kristna kyrkan som enda grund och förutsättning har Jesu Kristi uppståndelse från de döda. Det finns de som velat bortförklara det anstötliga i uppståndelsen och velat förandliga den. Det skulle alltså ha handlat om en andlig uppståndelse, inte om en kroppslig. Det väsentliga, tycks man mena, är att Jesus finns som en andlig makt i andevärlden, någon som kan ge mod och inspiration. Det må vara en hur vacker och trösterik tanke som helst. Men aposteln Paulus avfärdar den. Uppståndelsen är kroppslig, allt annat är som en bottenlös gungfly.

Men det är klart. Uppståndelsen är anstötlig. Aldrig annars har det hänt att en död lämnat graven tom och farit hem till Gud. Då är det bra mycket lättare att tänka sig att den osynliga själen har lämnat kroppen och flyttat upp till himlen, en gammal tanke. Men Paulus avvisar alla försök att spiritualisera uppståndelsetron.

Ja, Paulus går så långt att han säger att om Kristus inte har uppstått så är vår tro förgäves, predikan till ingen nytta, framtiden utan hopp.

Det betyder, i klartext, att om Kristus inte har uppstått från de döda är kyrkan en enda stor bluff. Då kunde vi använda tid och krafter till något annat. Då kunde vi leva utan annan tanke än att få en bekväm tillvaro där vi själva står i centrum; allt skulle ju ändå vara meningslöst. Som den gudlöse formulerar det: låt oss äta och dricka och vara glada, ty i morgon måste vi dö. Ja, om Kristus inte har uppstått från de döda skulle vi tvingas leva utan Gud och utan hopp i världen.

Men nu har Kristus uppstått! Aposteln Paulus fullkomligt jublar fram de orden. Nu har Kristus uppstått från de döda. Därför finns det hopp, hopp för världen, hopp för mänskligheten, hopp för dig och mig. Liksom Jesus Kristus uppstod från de döda och lämnade graven tom skall han, efter sitt löfte, uppväcka också oss och göra våra dödliga kroppar levande.

Paulus polemiserar också mot dem som förnekar att det över huvud taget finns en uppståndelse, de som menar att. detta livet är allt vi har, och när döden kommer är allt hopplöst och förbi. Men detta, säger aposteln, är att förneka Kristus. Det är att förneka hans uppståndelse, och det är att stänga in honom i tidens och rummets kategorier.

Men nu har Kristus uppstått från de döda. Han lever, och han har nycklarna till döden och dödsriket.

Uppståndelsebudskapet vidgar perspektivet och spränger tidens och rummets gränser. Där vi annars ser ett kors vid slutet av vår levnadsväg lyser hoppets sol. Påskliljan med sin trumpetformade blomma får tolka detta hopp och bli ett uttryck för det jubel som hela skapelsen stämmer upp över Kristi uppståndelse.

Men om nu detta budskap är alltför stort för att vi riktigt skall kunna fatta det och gripa tag om det med hela vår varelse? Det kan komma stunder och tider i våra liv när vi likt aposteln Tomas har svårt för att tro. Då får vi vila i den övertygelsen att den uppståndne Frälsaren är större än vår tro och våra tvivel och att han, genom kraften av sin uppståndelse, vill leda oss också då. Som psalmdiktaren uttrycker det: Min tro är en flämtande gnista, din segrade än i det sista. O Herre, så tro du för mig (Svenska psalmboken 272:10).

Så får vi leva med Påskens glada budskap inom oss, budskapet om att Jesus Kristus vunnit seger över synd och död, och att han som lämnade graven tom på Påskdagsmorgonen en gång, efter sitt löfte, vill uppväcka också oss till ett liv i Guds himmel. Vi får leva med löftet att döden inte är en slutpunkt. Ty också där står Jesus Kristus för att föra oss genom död och grav till uppståndelse och evigt liv. Amen.

Gert Nilsson

 

 

Predikningar

 

Stift med bra exempel

 

Bönerum

 

Handledning; dop, vigsel, begravning

 150

470

743